Elisabeth Svensson var en okänd filantrop som i trettiosex år drev det omtyckta pensionatet Ågården i Trosa. Hon var sedan barnsben handikappad av sin ledgångsreumatism men jobbade trots det i hela sitt liv. Hon var en mycket omtyckt person i Trosa och alla som mötte henne smittades av hennes glada väsen och humoristiska kynne.
Hennes kvarlåtenskap finns nu i Elisabethsstiftelse.
En del av medlen i Elisabeths Stiftelse utgörs av en generös donation som Elisabeths syster Majken Lindén lämnade i samband med Elisabeths bortgång.
Elisabeth föddes i Göteborg 1923.
Hon ägnade stora delen av sin tid att resa runt och arbeta inom hotellnäringen i Sverige och i Europa innan hon tillsammans med Gullan Wernersson köpte Ågårdens pensionat i Trosa 1958.
Gullan tog hand om köket och Elisabeth tog hand om gästerna och ekonomin. Trots hennes handikapp hörde man henne aldrig beklaga sig och hon hade svårt att be om hjälp. Hon fanns istället ofta till för andra.
Elisabeth var en mycket generös person och har under åren skänkt betydande summor till såväl Röda Korset, Läkare utan gränser, Greenpeace m.fl. Hon gjorde aldrig något större väsen av sig själv men var alltid nyfiken på sina medmänniskor.
Hennes anonyma fond ”För Trosas väl” har många Trosa bor haft glädje av.
Kvarlåtenskapen efter Elisabeth finns numera i Elisabeths Stiftelse.
Elisabeth dog 2010.